Viva Roma

Åkte iväg till staden med den godaste glassen. Lämnade tankarna hemma och lät allting få vara tomt i några dagar. Jag umgicks med fina vänner, köpe världens finaste dagbok, och gick runt i kortärmat 



Så var vi tillbaka till charmpojken ännu en gång

Hade tagit bort hans telefonnummer.
Plötsligt skickas bokstäver från okända siffror. Jag förstod direkt att det var från honom.

I lördags spendera jag drygt tre timmar hos honom. Vi hade bestämt att vi skulle börja skriva manus till en film. Han sprang runt i rummet "såhär kan vi göra. Om det först är fokus här, sen förflyttar sig bilden dit. Och du! Sen gör vi såhär." Vi skrattade åt det vi skrev med 60-tals musik i bakgrunden. Jag tog fram godis och efter ett tag slängde han iväg påsen, "nej, nu äter vi inte mer." Tio minuter senare frågade jag försiktigt "vill du ha mer godis?" och vi fortsatte äta blårosa flaskor, polkagrisar, och choklad.

Vi upptäckte gamla svartvita filmer som stod i bokhyllan och fastnade för en. 
"Ska vi titta lite och se vad det är för något?" Jag instämde och vi bädda ner oss i hans soffa. Och jag förstår inte hur det kunde gå från okända siffror till hejdlöst hångel. Naken hud, kyssar. Det fanns ingen återvändo längre.
"Förlåt. Det var verkligen inte meningen att det skulle bli sådär." ursäktade han sig.


(tror det bara är vi som lyssnar på sånthär)


Åker iväg till Rom i fem dagar. Jag ska slänga mynt i kärleksfontänen och äta glass tills jag får ont i magen.

Sjutton

För ett år sedan var jag - mer eller mindre - intrasslad i en kärlekshistoria jag inte kunde ta mig ur. Dels för att jag inte ville och dels för att hela mitt hjärta låg begravt i den. För två dagar sedan blev jag sjutton. Jag brinner inte för honom längre och all aska som blev kvar förra året har jag blåst iväg, och låtit den försvinna.

Det var lördag, två dagar innan födelsedagen. Släkten hade varit på besök men runt tio tiden begav jag mig iväg för lite festligheter. Träffade nya människor och pojkar för den delen. Pratade extra mycket med han som hade köpt ny skjorta och använde fluga. Vid midnatt satt jag på forever young i högtalarna och det kändes som lågstadiet igen. Jag beordra alla att ta någon i famnen och dansa för det är så man ska göra på lågstadiedisco. Han och jag dansa genom hela låten, fortfatte prata, och gick i snön vid tvåtiden. Han kramade mig några extra gånger och la jackan runt axlarna på mig när det blev lite för kallt.

Jag övervägde ett tag att låta mina läppar nudda hans men han verkade tycka om mig.
Och man kan inte tycka om någon som i nuläget inte vill bli omtyckt. För med tanke på hur det har blivit de senaste gångerna vill jag vänta lite med att bli intrasslad i en kärlekshistoria.



"jag tycker om dig"

De har känt varandra i snart två år. Egentligen tycker dem båda väldigt mycket om varandra. Men det har aldrig utvecklats till tvåsamhet.
Han sjunger sånger som får hennes hjärta att hoppa över ett slag, lägger händerna runt midjan och kysser henne nätt längs ansiktet. En sen onsdagskväll ringer han henne och säger att han alltid tyckt om henne, att han vill ha fler fina kvällar och att han aldrig slutat tänka på henne. Bredvid sitter jag och ler åt hela deras historia.
För det är precis som i en saga.

Vad ska det bli av dig?

Du då S, tycker du om någon?
- Nej.

Förundran

"90% av alla kvinnor som säger att de inte har tid med sina män är egentligen ensamma"

Hur hög är procenten för de som inte har någon alls då?


RSS 2.0