För när han sedan säger hejdå någon gång vet jag att det fanns en tid då det inte var på låtsas

I en nittiocentimeters lång säng fanns vi.
Han och jag.
Pratade om gränser, luft och framtiden.
Jag drog honom närmre och hans händer nudda min hud lite lätt.
Mina läppar sökte sig till honom och inom två hundradelar hade pratande vänts till hejdlöst hångel.
Sekunder, minuter.
Tröjor försvann.
Naken hud.
Jag glömde nog bort var jag var. Men jag visste att jag var med honom och att vi delade samma nittiocentimeters långa säng. Vi trillade ihop i varandras armar, låg stilla och sa ingenting. Kyssar. Efter ett tag hördes viskande. Vi lät det vara så. Mörkt, kyssar och viskande. Och jag log lite för mycket när han viska "Jag tycker om dig med"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0