Vi satt på ett café i hundratjugo minuter tills jag nämnde att vi kanske borde gå en sväng. Han instämde och precis när vi kommit ut kom regnet från ingenstans och bara vräkte ner. 
Vi skrattade och började springa åt det håll där det fanns något som vi kunde skydda oss under. Vi satte oss ner, han la armen om mig och sa att han tyckte om det här.
Plötsligt satt vi i en hörna mitt i stan och tittade på himlen. Han kysste mina läppar lite för länge och nu kan jag inte riktigt släppa taget om honom.
(jag menar, han luktar ju så fruktansvärt gott)