Några sista ord från S.
Det är måndagskväll och även skolfest. Jag dricker glas efter glas och inser ganska fort att det börjar snurra i huvudet. Känslor väller över och huvudet hinner inte tänka efter. Det har gått över en vecka sedan S hört av sig och utan att tänka skickar jag bokstäver till honom. Jag får inget svar. Blir frustrerad och vet inte vad jag ska ta mig till. Allt slutar med att jag sitter och storgråter en hel bussfärd hem i famnen på en väldigt fin vän. Förstår inte hur alla tårar egentligen fick plats. Eller varför jag grät överhuvudtaget?
Dagen därpå skickar han tillbaka några bokstäver. Vi börjar prata på riktigt och saker kommer fram. Han förklarar att han har känslor för mig, men han kan inte priotera ett förhållande när hans vardag ser ut som den gör.
SkolaFotbollVännerKörkortStudenten. Han måste vänta till saker lugnat ner sig, då han mest syfta på studenten. Där fanns meningar som "Du är underbar på alla sätt och vis, men jag kan inte ge dig den tid du faktiskt förtjänar. Det gör ont att säga det. Tveka inte en sekund på att jag inte känner något för dig".
Och någonstans vill jag säga "det gör inget att det blev som det blev".
Men fan. Det gör så jävla mycket.
SkolaFotbollVännerKörkortStudenten. Han måste vänta till saker lugnat ner sig, då han mest syfta på studenten. Där fanns meningar som "Du är underbar på alla sätt och vis, men jag kan inte ge dig den tid du faktiskt förtjänar. Det gör ont att säga det. Tveka inte en sekund på att jag inte känner något för dig".
Och någonstans vill jag säga "det gör inget att det blev som det blev".
Men fan. Det gör så jävla mycket.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Så sant. Man vill aldrig verka som att man är personen som känner mer känslor och/eller vill mer än den andra.
Trackback
