Plötsligt satt vi i ett rum och vaktade någon som fått i sig lite för mycket alkohol. Jag ställde ett trettiotal frågor och du ville alltid ha en ny. Jag minns så väl när du berättade att du gillade schlagermusik. Inombords utbrast jag i skratt och tänkte "vem fan lyssnar på schlagermusik nuförtiden?". 

Strax därpå stod vi på dansgolvet och dansa bugg? Det enda buggstegen jag kunde var när pappa och jag tramsat under tiden vi städat till gammal schlagermusik. Men på något vis lyckades jag lägga fötterna i rätt ordning och vi dansade igenom hela låten. Vi speglades i de stora fönsterna och jag minns hur roligt jag hade.

När jag var på väg till tåget springandes skickade du bokstäver som "Snälla kom tillbaka. Kan du inte vända om? Jag vill att du ska vara här. Vänd snälla, jag ser till att du kommer hem."

Och nu, flera veckor senare, är det jag som lyssnar på schlagermusik och tänker "kom tillbaka, jag vill att du ska vara här, jag ser till att vi hittar tiden vi egentligen inte har råd med."