Bestämde träff med S idag men han tyckte att fotbollsmatch var viktigare och avboka. Han sa att vi kunde ta det en annan gång, jag svara med att vi inte behöver ta det alls om han nu inte vill. Han förklara att han inte vet vad han vill, och att jag ödslar tid på något som aldrig kommer ske. Därför blev mina sista bokstäver till honom

"Synd. För jag hade kunnat ge dig allt, om inte mer. Men vill du inte så kan jag inte ändra på det."

 

Det är över på riktigt nu, han och jag. Egentligen är det väl nu jag borde vara ledsen, men det känns som att en tio kilos sten har lossnat från hjärtat.