Charmpojksbekymmer

Klassfest.
Det spelas hög musik och blandas alkohol. Vi tänker att vi är oövervinnliga. Bakom ett hörn står jag och pratar med en flicka i min klass. Hon berättar att hon är så jävla kär i charmpojken. Att hon vet vad vi har gjort och att hon vet hur han är. Hon säger "det kommer aldrig bli vi, jag vet. Men jag kan inte hjälpa att tycka om honom." Plötsligt dyker han upp från ingenstans. Jag står och pratar med honom en stund, minns inte riktigt vad jag sa men där fanns meningar som "vi borde nog inte prata med varandra mer."

Plötsligt försvinner han och jag ringer honom. Han svarar och säger att någon sagt åt honom att gå för det var klassfest och han var inte bjuden. Jag frågar vart han är. Busshållsplatsen säger han. Det är en bit dit men jag börjar springa. Det gör ont i fötterna så jag tar av klackaskorna. Springer barfota på asfalten där det ligger snö och is. Jag hittar honom tillslut. Minns inte hela den konversationen heller men där fanns meningar som, "min mamma hade älskat dig". Det kändes lite i hjärtat när han sa sådär. Ända tills han nämner någon Hanna och säger att hon verkar bra.

Jag menar, vem fan är Hanna?

Kommentarer
Postat av: Jennie

precis som en scen ur någon vacker film.



SV ; jag blundar också, tills jag inte klarar av mer och skriker och slutar att sova.

2012-01-29 @ 17:04:52
URL: http://makeitmatter.papper.fi
Postat av: ann-sofie

svar: det är precis så det känns.



så jäkla vackert du skriver!

2012-01-30 @ 18:18:52
URL: http://hennesliviordochmeningar.blogg.se/
Postat av: Jasmine

Starkt inlägg! Du berör med dina ord.

Kram

2012-01-30 @ 20:24:37
URL: http://rosanatt.blogg.se/
Postat av: Melissa Lavali - Vikt och Fotografering





Tassar in och önskar dig en trevlig fortsatt Tisdagskväll :)

2012-01-31 @ 19:13:05
URL: http://lavali.blogg.se/
Postat av: tea

sv: vad gullig du är, men du behöver inte vara orolig. jag tror att vi mer eller mindre är trasiga allihopa egentligen, det gäller bara att hitta saker i livet som får en att fortsätta kämpa. ibland är det svårare bara, man får väl ge det tid. kanske har man varit med om så mycket så intryck som förut ledde till tårar inte berör lika djupt längre, för man blivit immun.

2012-02-01 @ 12:42:41
URL: http://loveandtea.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0