Det är onsdagskväll. Vi är runt tjugo personer i ett hus lite längre bort från tågstationen. Vi blandar alkohol, grillar marshmallows, och lyssnar på hög musik. Jag har en vit tajt klänning och mina blåa skor som en gång blev kritiserade av en nästan bortglömd pojke. Jag börja prata med han som är en och åttiofyra centimeter lång, har ljusblåa ögon,och en tatuerad text på underarmen.

 

Ena sekunden sitter vi på en terass med filtar och regn som öser ner någon decimeter ifrån oss, andra sekunden står vi på ett vardagsrumsgolv och dansar till halvdålig musik. Jag säger att klockan är mycket och att jag borde cykla hem. Han tycker att det är en dålig idé och kysser mig istället. En kyss leder till flera men efter ett tag påpekar jag att jag måste åka hem. 

Två på natten cyklar jag hem i ösregn med vit tajt klänning och blåa skor som en gång blev kritiserade av en pojke som nu är ännu längre bort. På morgonen skickas det textmeddelanden från okända siffor, nästan lite gulligt att pojken med ljusblåa ögon faktiskt kom ihåg mig.