Vi fortsatte prata om allt och inget. Okända siffor blev mer och mer bekanta. Han berätta om sina flickor och jag om mina pojkar. Vi möttes halvvägs någonstans. Vissa lördagskvällar träffades vi bland allt annat folk och växlade ord, dricka, och danssteg.

Jag utgick alltid från att han var precis som han sagt till mig. Pojke-som-inte-blir-kär.
Men plötsligt skriver han att jag är älskvärd, unik, och häpnadsväckande vacker.

Sedan nämner han att han börjat falla för mig, säger saker som "om det blir vi."

Vad hände med "jag får inga känslor"?