Det regnade lycka en sen måndagskväll och jag kunde inte sluta dansa
Valborgsmässoafton.
Det vankas festligheter. Jag och några av mina närmsta vänner är iväg och gör staden osäker. Vi åker först neråt i landet för att fira med femton tusen andra människor. Mot kvällen åker vi tillbaka till vår stad och hamnar hos en vän där vi låter alkoholen ta över, och någon timme senare bestämmer jag och E oss för att åka ner till centrum
Vi yrade runt i staden och sjöng för full hals. Vi pratade med människor vi aldrig träffat förut och drack mer alkohol. Plötsligt springer vi på C, hon är ganska borta hon med. Vi står pratar med henne ett tag, men plötsligt ber E mig att vända mig om. Där står S. Han ler lite oskyldigt och han har klätt upp sig. Vit skjorta, väst, kavaj, och fluga. Jag hinner inte reagera förrän jag är som fastklistrad i hans famn. Han frågar ett flertal gånger om jag är okej, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Han försvinner in på en nattklubb med sina vänner. Jag står ostadigt på två ben med ett okontrollerat sjuttonårigt hjärta som också vill in. C ser till att jag och E kommer in på nattklubben där det spelas hög musik och fötterna får ont av all dans.
S och hans vänner börjar dansa med oss. Vi skrattar tills magen viker sig och jag har så fruktansvärt roligt. Jag sitter på ett trappräcke, pojkar bakom försöker dra ner mig men S lägger armen om mig, pussar mig på kinden, tar av sig sin kavaj och lägger den runt mina axlar. Vi fortsätter dansa, jag sträcker händerna i luften och jag har inte varit så lycklig på väldigt länge. Jag och S står och sjunger,
"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja"
Jag inser att allt kommer göra ont i hjärtat när jag vaknat men jag bryr mig inte för det är nu jag lever och ingenting annat spelar någon roll. S vänder sig mot mig, jag rättar till hans fluga, han tar händerna runt nacken och kysser mig. Hjärtat slår dubbelt, musiken, dunkar, och inget av det här får någonsin ta slut.
Hans händer runt min midja, mina händer runt hans axlar. Vi dansar, kysser, och jag vill verkligen inte hem när E plötsligt säger att det är tjugo minuter tills vi måste gå. Jag andas in ytterliggare tjugo minuter lycka och försöker fylla lungorna med så mycket det bara går. S kysser mig en sista gång, jag ger honom kavajen och vi går ut genom dörrarna.
Det vankas festligheter. Jag och några av mina närmsta vänner är iväg och gör staden osäker. Vi åker först neråt i landet för att fira med femton tusen andra människor. Mot kvällen åker vi tillbaka till vår stad och hamnar hos en vän där vi låter alkoholen ta över, och någon timme senare bestämmer jag och E oss för att åka ner till centrum
Vi yrade runt i staden och sjöng för full hals. Vi pratade med människor vi aldrig träffat förut och drack mer alkohol. Plötsligt springer vi på C, hon är ganska borta hon med. Vi står pratar med henne ett tag, men plötsligt ber E mig att vända mig om. Där står S. Han ler lite oskyldigt och han har klätt upp sig. Vit skjorta, väst, kavaj, och fluga. Jag hinner inte reagera förrän jag är som fastklistrad i hans famn. Han frågar ett flertal gånger om jag är okej, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Han försvinner in på en nattklubb med sina vänner. Jag står ostadigt på två ben med ett okontrollerat sjuttonårigt hjärta som också vill in. C ser till att jag och E kommer in på nattklubben där det spelas hög musik och fötterna får ont av all dans.
S och hans vänner börjar dansa med oss. Vi skrattar tills magen viker sig och jag har så fruktansvärt roligt. Jag sitter på ett trappräcke, pojkar bakom försöker dra ner mig men S lägger armen om mig, pussar mig på kinden, tar av sig sin kavaj och lägger den runt mina axlar. Vi fortsätter dansa, jag sträcker händerna i luften och jag har inte varit så lycklig på väldigt länge. Jag och S står och sjunger,
"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja"
Jag inser att allt kommer göra ont i hjärtat när jag vaknat men jag bryr mig inte för det är nu jag lever och ingenting annat spelar någon roll. S vänder sig mot mig, jag rättar till hans fluga, han tar händerna runt nacken och kysser mig. Hjärtat slår dubbelt, musiken, dunkar, och inget av det här får någonsin ta slut.
Hans händer runt min midja, mina händer runt hans axlar. Vi dansar, kysser, och jag vill verkligen inte hem när E plötsligt säger att det är tjugo minuter tills vi måste gå. Jag andas in ytterliggare tjugo minuter lycka och försöker fylla lungorna med så mycket det bara går. S kysser mig en sista gång, jag ger honom kavajen och vi går ut genom dörrarna.
Jag somnade med musik som fortfarande dunkade i öronen och ett allt för stort leende på läpparna. Jag må ha trillat tillbaka i gamla tankar när det kommer till S, men det gör ingenting, för om jag hade fått hade jag levt om kvällen igen, igen och igen.
Kommentarer
Postat av: Sandra
Såå fiiiiint :)
Postat av: ann-sofie
så fint, du kan verkligen konsten att skriva!
Postat av: Aida
Det här är nog det finaste jag någonsin har läst.
Postat av: Aida
I'm just being honest. Du skriver på ett sätt som fångar mig och jag vill bara läsa mer mer mer! :)
Jag känner igen känslan du pratar om. Livet är ett, det är klart ett hatälskande där. Men ibland kan livet verkligen dra åt, man mister andetagen och allt känns så där jobbigt svårt.
Trackback