Och nu har det aldrig hänt
I en hundratjuocentimeters säng ligger två stycken med alldeles för mycket minnen. Det stirras på tak, sängbord, väggar. Allt, förutom på honom.
Det gör ont i henne, och hon vill inte mer. Orkar inte. Vet inte hur hon ska ta sig därifrån. Låter det som egentligen inte ska hända - hända. Förstör alla minnen de någonsin delat, för nu vill hon aldrig se honom igen.
Det gör ont i henne, och hon vill inte mer. Orkar inte. Vet inte hur hon ska ta sig därifrån. Låter det som egentligen inte ska hända - hända. Förstör alla minnen de någonsin delat, för nu vill hon aldrig se honom igen.
09.03. Springer därifrån. Aldrig igen.
Kommentarer
Postat av: Jennie
du skriver gudomligt bra.
Svar:
None None
Trackback