Och nu har det aldrig hänt

I en hundratjuocentimeters säng ligger två stycken med alldeles för mycket minnen. Det stirras på tak, sängbord, väggar. Allt, förutom på honom. 
Det gör ont i henne, och hon vill inte mer. Orkar inte. Vet inte hur hon ska ta sig därifrån. Låter det som egentligen inte ska hända - hända. Förstör alla minnen de någonsin delat, för nu vill hon aldrig se honom igen. 
 
09.03. Springer därifrån. Aldrig igen.

Kommentarer
Postat av: Jennie

du skriver gudomligt bra.

Svar: Tycker du..? Tack Jennie.
None None


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0