För exakt en vecka sedan sprang jag på K. Vi var nog lika chockade båda två. I min stad, på en nattklubb. Minnen dök upp och jag tror vi båda blev lite för nostalgiska.

"Så fin du är" skrev han när vi inte befann oss på samma dansgolv. Vad ville han att jag skulle svara? Att det var okej? Att det är lugnt att be någon att bara vara ens vän när man delat samma lakan flera nätter. En stund senare stod vi utanför nattklubben. Han försökte krama och kyssa mig.

"Du kan inte be mig vara din vän och sedan göra sådär" Jag skrek, putta på honom, jag tror jag grät också, jag minns inte riktigt. Vi somna i samma soffa den kvällen. Han höll om mig lite mer än han brukar. På morgonen påpeka han att jag borde åka till honom, jag frågade varför jag skulle göra det när vi bara är vänner? Han svarade inte utan kollade ner i golvet. 

 

Helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag ska känna, eller vad jag känner för den delen. Ska jag sakna dig? Ska jag vilja ha tillbaka dig? Jag vet ingenting längre.