Jag har tagit bort ditt telefonnummer.
Raderat din tumblr från mina favoriter.
Döljt dina händelser på facebook.

Det har gått en vecka idag. Saken är den att det känns som att du aldrig existerats. Du bor långt härifrån, vi pratar inte, jag ser inte dig, min hjärna tillåter inte att tänka på dig. Du existerar bara när någon frågar var du har tagit vägen, eller när jag läser om dig här. (och de enstaka gånger när man är känslomässigt ostabil)