Nu bränner vi alla sorger

"vill du träffas på torsdag?"
"aa vi får se, har mycket att göra denna veckan"

 

Det har snart gått två veckor sedan vi sågs. Jag minns så väl när han sa "jag är ganska inåtvänd, och när folk kommer för nära stöter jag ifrån dem". Så då är min fråga, är det nu du stöter ifrån mig? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, eller vad jag ska tycka, för det är inte första gången det här händer. Eller andra för den delen. Jag vet att jag inte ska dra några slutsatser än. Men magkänslan säger att vi håller på att rinna ut i sanden, han och jag. 

 

Jag vet inte själv om även jag håller på att tröttna, för jag är inte ledsen, men jag är inte glad heller. Just nu bara är jag. Kanske för att jag har varit förberedd hela tiden, sagt saker till mina vänner som "när han sen lämnar, om ett tag när han är borta, sen när han säger hejdå". De har hela tiden svarat "han kommer inte lämna, det är skillnad med honom". 

 

Är det verkligen så? Är det "skillnad" någon gång? För själv tror jag inte på det.

 

Sv: Tack vad glad jag blir!
Och du sen och din blogg, vad fint du skriver. Det känns. Hoppas det är skillnad den här gången.

I hear you sister <3

du är för fin du

Fråga honom. Försök honom att förstå att det är okej att känna. Och bara för man blivit sårad förut betyder inte det att det alltid kommer att hända.