Egentligen hade jag lagt dig åt sidan, då när vi gick på sommarlov.
Tänkte att till hösten när skolan börjar har allt svalnat. Men plötsligt dyker du upp på den jävla hejdåfesten, blir full och ringer mig när jag åkt hem. Pratar om att vi borde ses dagen efter.
Fast sen hör du aldrig av dig igen.

Och det är så synd, för vi hade verkligen behövt den stunden, du och jag.