Det förvånar mig att jag inte skrivit så mycket om honom här. Det brukar jag alltid göra. Varenda inlägg brukar skrika om deras handlingar och ord. Innan var det alltid någon som behandla mig dåligt. Antingen var det fem avbokningar i rad, nonchalans, dumma kommentarer, eller så blev man tagen för givet. Så är det inte nu. Nu har jag någon som öppnar dörrar för mig, lägger armarna om midjan när jag brer mackor, och visar för alla hur kär han är i mig. Kanske är det just därför jag inte skrivit något här, för man har alltid en tendens att skriva när någonting är dåligt, och vara tyst när det är bra. Jag går inte runt och är rädd längre, jag har hittat en trygghet som jag inte ens kan beskriva.  Han är fantastisk, bara lyssna på det här..

Det är fredagskväll. Jag har varit på en fest och firat en klasskompis som nyss fyllt 18. Jag ska ta en tidig buss hem, men innan jag åker hem går jag inom festen han är på. Han har hällt i sig lite mer glas än han borde och han är rätt så påverkad. Vi har inte träffats på hela veckan för att min vecka varit lite för uppbokad. Han nästan springer fram när han ser mig, kramar om mig och kysser mig flera gånger. När vi sitter i soffan säger han plötsligt lite påverkad,

- Jag har väntat hela veckan på dig S.
- Jag vet, men vi ska träffas nu på söndag.
- Jag kom till din skola och hade med mig en blumma (han kan inte säga blomma utan säger blumma istället)
men du skrev att du inte hann för att din lektion börjat.

- ....Men A, förlåt jag trodde du var i stan, du skrev inte att du var på skolan just då.
- Nej jag vet men jag gick in på skolan och leta efter dig.
- Vad var det för färg på blomman?
- Jag hade en vit blumma och en vit skjorta på mig.
- Vad gjorde du av blomman?
- Jag slängde den. I papperskorgen. 

 

Fan vad fin han är.