when I hide things, they stays hidden
Jag börjar tvivla. Börja leta. Letar efter fel, jag letar alltid efter fel. Jag hittar alltid något. Allt är bra mellan oss. Nästan sådär bra att jag börjar bli uttråkad. Jag spenderade sjutton år och nio månader som singel. Jag tröttnade aldrig riktigt på någon eftersom dom alltid hann lämna. Sen träffa jag någon ny. Eller så dansa jag långt ut på kvällarna och åkte hem med lite för mycket dricka i kroppen.
Rutin. Jag är rädd att vi kommer/håller på att hamna i rutin. Det är såhär det är och såhär kommer det vara. Det kommer inte bli bättre eller sämre. Skillnaden nu är att jag är fast. Det är svårare att ta sig ur ett förhållande än en kille-jag-träffar-men-ingen-vet-vad-vi-är. Jag gillar det stadiet. Jag gillar att bli bjuden på drinkar. Jag gillar att sova i gamla lakan när man sprungit på gamla trasor utanför nattklubben. Jag saknar det där.
Samtidigt tycker jag om det här. Att ha någon som vill ha en nästan dubbelt så mycket. Att somna i hans armar och vakna upp ett "har du sovit gott" med en puss på pannan.
Jag bara. Jag vet inte.
Och magen, vad säger den?
Det är obehagligt för det är exakt dessa tankar som jag själv har dribblat med de senaste veckorna. Jag har varit tillsammans med min pojke i snart tre månader nu. Och även om de ibland känns förjävla bra så finns ändå de tankarna som du beskriver i bakhuvudet. Men på senare tid har jag insett att oavsett om det kanske känns som om allting är annorlunda så är det egentligen inte det. Visst kan jag inte hångla med vem jag vill när jag är ute och festar men jag kan ändå ta emot drinkar och ha kul med mina vänner. Skillnaden är bara att när dem åker hem med sina one night stands eller hem till sina ensamma sängar så åker jag hem till en pojke som jag vet tycker om mig mer än jag vågats hoppas på. Och även om han inte är den där dröm killen så är han ändå det bästa jag vet, och det överväger alla de där dumma tankarna för mig iallafall. Jag tror det är viktigt att bara bestämma sig, antingen är jag med till hundra procent eller så skiter jag i det. Men jag är fullkomligt säker på att det kommer lösa sig på något sätt :)
Man känner sig stillastående. Man var lycklig när man kunde dricka och dansa och flirta. Men man är lycklig när man ligger bredvid honom. Vet inte hur man ska göra för att komma ur stillaståendet. Sexleksaker?
