Hon hade klarat sig bra, kanske lite för bra. Träffat pojkar som hon skrattat med, hon fällde någon tår då och då. Men aldrig likt våren tvåtusenelva. Hon skulle aldrig komma någon så nära igen. Tittade runt omkring sig, hur kunde dom?

Tills en dag, då H dök upp och såg rakt igenom henne.