tappra som få på bara sjutton år.

Jag minns hur vi skratta, dansa, och trodde att vi visste så mycket. 

Unga, naiva.

Det har inte gått lång tid sen dess. Så jag antar att vi inte vet mycket mer nu.

Fast det är precis vad vi tror. Att vi vet så mycket. Vad vi tycker, vad vi känner, och vad vi vill.

Vi var förlorare den kvällen, och det kommer vi vara flera gånger.