- En skör vän 

Jag förstår inte riktigt vad vi hade, eller om där ens fanns något. Men jag kände hur vi brukade titta på varandra, och hur rosiga mina kinder blev ibland. Jag är inte säker men det känns som att du vet att jag har honom. Du nämner inget, frågar inget. Men du ringer mig en sen kväll när dina vänner är med dig. Du påpekar att dom ska ut men du vill göra något. Med mig. Du kommer för sent. Jag ser när du tittar på mig, att det är något. Jag antar att vi varit lika hopplösa båda två, som aldrig sagt något. Kära klasskompis, vi kommer nog aldrig vara mer än just det -klasskompis.

Och du har gjort mig så sårbar. Det påminner mig om hur jag var inför smålandspojken. Jag är så kär i dig, och vi pratar om framtiden.

 

Jag har aldrig trott på framtiden innan. Men samtidigt så skrämmer framtiden mig, för jag har i flera år tillbaka lovat mig själv att inte vara kvar här nästa höst. Antingen kommer jag byta stad, eller byta land.

Det har inte ens varit du och jag i två månader, men jag vill vara med dig hela sommaren och hela hösten, och långt efter det.

Fast jag antar att vi får ta det då, när vi står i framtiden.