Jag förstår inte riktigt vad vi hade, eller om där ens fanns något. Men jag kände hur vi brukade titta på varandra, och hur rosiga mina kinder blev ibland. Jag är inte säker men det känns som att du vet att jag har honom. Du nämner inget, frågar inget. Men du ringer mig en sen kväll när dina vänner är med dig. Du påpekar att dom ska ut men du vill göra något. Med mig. Du kommer för sent. Jag ser när du tittar på mig, att det är något. Jag antar att vi varit lika hopplösa båda två, som aldrig sagt något. Kära klasskompis, vi kommer nog aldrig vara mer än just det -klasskompis.