Tung, men ändå så lätt, luft
Klockan är sent, mer än sent. Ungefär så sent det brukar vara när det kommer till dom två. Hon är så oerhört trött, kan vara för att hon sovit lite de senaste nätterna. Men hon vill verkligen inte somna, hon vill prata med honom hela natten, sen vill hon inte gå upp, bara ligga där.
"Kan du inte berätta historier för mig?"
Han berättar allt. Om han och hans bror, minnen från barnsben. Han fortsätter och prata medan hon bara lyssnar. Ögonlock sjunker ihop.
"Lägg dig här." Han drar henne mot sin famn. Kysser henne på kinden och pannan, pillar henne i håret. Sedan somnar hon. I den bästa famnen hon någonsin haft.
Kommentarer
Postat av: ann-sofie
åh, jag blir mållös!
Trackback
