Det underliga när man är i förhållande är att man skriver och talar alltid om det som är bra. För skulle man nämna något annat så är det precis som att det existerar. Det finns inget fel mellan oss, jag älskar honom, jag älskar oss. Men jag blir så fundersam om framtiden. Han pratar om den jämt, och han är den första jag ens diskuterat den med. Eller tänkt mig en framtid med. (förutom Smålandspojken men han har alltid varit ett undantag.)

Det finns så mycket jag vill göra, och jag kan inte bestämma mig för vad. Det finns svar jag vill ha, men är alldeles för rädd för att fråga. Saker jag vill säga, som jag hållt alldeles för länge.

Tillslut måste jag säga, jag är helt nerkärad i Håkan Hellström och hans texter..