Hjärtat pumpar utav nitroglycerin
"För nu kommer du alltid att tänka på oss när du lyssnar på den här låten"
Hans doft har fastnat i mina lakan och kläder
Allt vi strävar efter är att komma framåt.
Själv vet jag inte var jag är någonstans.
Kanske mellan sockervaddsmoln och längtan.
Längtan efter en bekfräftelse på att han är min.
Jag menar, när vet man att nu är det vi?
Själv vet jag inte var jag är någonstans.
Kanske mellan sockervaddsmoln och längtan.
Längtan efter en bekfräftelse på att han är min.
Jag menar, när vet man att nu är det vi?
Jag vill se var alla vägar tar slut
Satte mig på en buss med boken "innan jag dör" i handen.
Åkte förbi lykstolpar, busskurer och mörkret.
Plötsligt började det lukta honom och jag tror hjärtat hoppade över ett slag.
Tankarna går mestadels åt honom nu. Jag är bara rädd att han ska säga hejdå.
Å andra sidan, man kan väl inte vara rädd för allt?
Åkte förbi lykstolpar, busskurer och mörkret.
Plötsligt började det lukta honom och jag tror hjärtat hoppade över ett slag.
Tankarna går mestadels åt honom nu. Jag är bara rädd att han ska säga hejdå.
Å andra sidan, man kan väl inte vara rädd för allt?
För när han sedan säger hejdå någon gång vet jag att det fanns en tid då det inte var på låtsas
I en nittiocentimeters lång säng fanns vi.
Han och jag.
Pratade om gränser, luft och framtiden.
Jag drog honom närmre och hans händer nudda min hud lite lätt.
Mina läppar sökte sig till honom och inom två hundradelar hade pratande vänts till hejdlöst hångel.
Sekunder, minuter.
Tröjor försvann.
Pratade om gränser, luft och framtiden.
Jag drog honom närmre och hans händer nudda min hud lite lätt.
Mina läppar sökte sig till honom och inom två hundradelar hade pratande vänts till hejdlöst hångel.
Sekunder, minuter.
Tröjor försvann.
Naken hud.
Jag glömde nog bort var jag var. Men jag visste att jag var med honom och att vi delade samma nittiocentimeters långa säng. Vi trillade ihop i varandras armar, låg stilla och sa ingenting. Kyssar. Efter ett tag hördes viskande. Vi lät det vara så. Mörkt, kyssar och viskande. Och jag log lite för mycket när han viska "Jag tycker om dig med"
Du har blivit en del av det som är min verklighet
Reste iväg ett tag. Fjorton dagar för att vara exakt.
Konstigt det där. Att det inte kunde gå en dag utan att jag tänkte på honom. Att mina tankar handlade om hejdlöst regn en torsdagseftermiddag, en allt för god pojkdoft, och kyssar som gör en lite mer än knäsvag.
Och äntligen trilla det ner lycka igår över mig när jag såg honom sitta på en bänk, han reste sig, log ett lite bredare leende och jag fick höra hans röst igen.
Konstigt det där. Att det inte kunde gå en dag utan att jag tänkte på honom. Att mina tankar handlade om hejdlöst regn en torsdagseftermiddag, en allt för god pojkdoft, och kyssar som gör en lite mer än knäsvag.
Och äntligen trilla det ner lycka igår över mig när jag såg honom sitta på en bänk, han reste sig, log ett lite bredare leende och jag fick höra hans röst igen.
