L'aprés midi

Försvinn ur mitt huvud

Tonight we are young


Var inte ledsen för att det är över, le för att det hände

"Jag visste inte att det tog så hårt på dig?"

- Inte jag heller.

Lycka

Hon berätta för mig att hon är lycklig nu, och det är något som ligger mig varmt om hjärtat. För när hon är lycklig mår jag ungefär femhundratjugosju gånger bättre.

Och det syns i hennes ögon, hennes leende, och sättet när hon pratar om honom.

"Jag ser till att du kommer hem"

Jag minns första kvällen vi sprang på varandra. Du satt med dina tre vänner och jag slog mig ner för att dela samtalsämnen. Jag skrattade lite högre och försvann plötsligt för att se om du märkte.
"Vart ska du?"

Plötsligt satt vi i ett rum och vaktade någon som fått i sig lite för mycket alkohol. Jag ställde ett trettiotal frågor och du ville alltid ha en ny. Jag minns så väl när du berättade att du gillade schlagermusik. Inombords utbrast jag i skratt och tänkte "vem fan lyssnar på schlagermusik nuförtiden?". 

Strax därpå stod vi på dansgolvet och dansa bugg? Det enda buggstegen jag kunde var när pappa och jag tramsat under tiden vi städat till gammal schlagermusik. Men på något vis lyckades jag lägga fötterna i rätt ordning och vi dansade igenom hela låten. Vi speglades i de stora fönsterna och jag minns hur roligt jag hade.

När jag var på väg till tåget springandes skickade du bokstäver som "Snälla kom tillbaka. Kan du inte vända om? Jag vill att du ska vara här. Vänd snälla, jag ser till att du kommer hem."

Och nu, flera veckor senare, är det jag som lyssnar på schlagermusik och tänker "kom tillbaka, jag vill att du ska vara här, jag ser till att vi hittar tiden vi egentligen inte har råd med."

We were born to love, and we're born to pay. The price for our mistakes


Några sista ord från S.

Det är måndagskväll och även skolfest. Jag dricker glas efter glas och inser ganska fort att det börjar snurra i huvudet. Känslor väller över och huvudet hinner inte tänka efter. Det har gått över en vecka sedan S hört av sig och utan att tänka skickar jag bokstäver till honom. Jag får inget svar. Blir frustrerad och vet inte vad jag ska ta mig till. Allt slutar med att jag sitter och storgråter en hel bussfärd hem i famnen på en väldigt fin vän. Förstår inte hur alla tårar egentligen fick plats. Eller varför jag grät överhuvudtaget?

Dagen därpå skickar han tillbaka några bokstäver. Vi börjar prata på riktigt och saker kommer fram. Han förklarar att han har känslor för mig, men han kan inte priotera ett förhållande när hans vardag ser ut som den gör.
SkolaFotbollVännerKörkortStudenten. Han måste vänta till saker lugnat ner sig, då han mest syfta på studenten. Där fanns meningar som "Du är underbar på alla sätt och vis, men jag kan inte ge dig den tid du faktiskt förtjänar. Det gör ont att säga det. Tveka inte en sekund på att jag inte känner något för dig".

Och någonstans vill jag säga "det gör inget att det blev som det blev". 
Men fan. Det gör så jävla mycket.

Snart kommer vi vara främlingar för varandra



Jag hatar att jag lyssnar på din skitmusik.
Jag hatar att du förstör mina nätter ibland.
Och jag hatar att jag bryr mig om dig fastän jag inte vill ha med dig att göra.

Sen kan vi låtsas att det var jag som utnyttjade dig

V. 13
Fredag, säger att han skadat sig på träningen och "tappat suget" för kvällen.
Lördag, bestämmer sig för att supa ner sig med vänner.
Söndag, han är bakfull. Han hör därför inte ens av sig för att säga att han måste avboka

V. 14
Fredag, säger att han egentligen hade planer och kan därför inte komma längre.
Söndag, får plötsligt reda på att han måste till Blekinge för att arbeta.

Och nu har han inte hört av sig på snart fem dagar.
Det kanske är dags att släppa taget om S på riktigt nu?

Egentligen undrar jag nog vad jag håller på med

Skulle ha träffat S i idag. Egentligen hade han planer man han hade tänkt ändra dem för min skull. Tror ni han gjorde det i slutändan? Nej.
Hans vänner har tagit ut honom på dansgolvet och låtit alkoholen ta över. Det brann inombords när han idag avbokade en tredje gång. Jag bestämde mig för att släcka elden genom att åka hem till charmpojken.
Vi lyssnade på 60 tals musik som vanligt, han stod och rökte i fönstret, jag satt i bäddsoffan och studera honom. Plötsligt låg vi med huvudet på varsin sida av soffan och pratade om livets sorger. Jag tror vi tyckte så pass synd om oss själva att kyssar, beröring och naken hud fick bli vår tröst. 

Så nu har jag och S betett oss lika illa. Antar att vi är kvitt nu.

If you jump I jump right?

Såg världens finaste film på bioduken igår. Det är ganska otroligt att man aldrig kan sluta tröttna på en film man sett lite för många gånger. Att tårar fortfarande trillar ner längs kinden när de i slutet inte får varandra.


Och det är väl nu vi låtsas som han aldrig fanns.

Vi skulle träffats i fredags. Jag och S. 
Någon timme innan vi ska ses skickar han textmeddelande som säger att han skadat sig på träningen och "tappat suget inför kvällen". Han föreslår att jag kan dyka upp på hans match nästa dag, så att vi kan hitta på någonting efter.
Det blir lördag. Jag åker hem till charmpojken och dricker öl med hans vänner samtidigt som vi tittar på fotboll.
Efter någon timme bestämmer jag mig för att överraska S. Jag står i kylan under andra halvlek i låga klackaskor och fryser så pass mycket att tänderna skakar.

Efter matchen går han bara iväg. På andra sidan fotbollsplanen står jag och undrar vart jag ska ta vägen. Han försvinner in i omklädningrummet och jag får vänta ytterligare trettio minuter.
När jag nästan fryst till is kommer han ut. Frågar om jag fryser, därefter utbrister han,
"det var några jävla skor du hade på dig" Jag står still, får inte fram ett ord. Någon sekund senare frågar han,
"hur tar du dig hem?" Jag får inte fram ett ord. Försöker förstår om han är seriös eller inte. Det slutar med att han och hans vänner kör mig till stan. Han släpper av mig. Kysser mig och föreslår att vi borde hitta på något nästa dag.
Sedan går han ut med sina vänner och super ner sig.

Tror ni han hört av sig? Nej.

(och det är synd, jag som nyss börjat tycka om honom)

RSS 2.0