Charmpojksbekymmer
Klassfest.
Det spelas hög musik och blandas alkohol. Vi tänker att vi är oövervinnliga. Bakom ett hörn står jag och pratar med en flicka i min klass. Hon berättar att hon är så jävla kär i charmpojken. Att hon vet vad vi har gjort och att hon vet hur han är. Hon säger "det kommer aldrig bli vi, jag vet. Men jag kan inte hjälpa att tycka om honom." Plötsligt dyker han upp från ingenstans. Jag står och pratar med honom en stund, minns inte riktigt vad jag sa men där fanns meningar som "vi borde nog inte prata med varandra mer."
Jag menar, vem fan är Hanna?
Det spelas hög musik och blandas alkohol. Vi tänker att vi är oövervinnliga. Bakom ett hörn står jag och pratar med en flicka i min klass. Hon berättar att hon är så jävla kär i charmpojken. Att hon vet vad vi har gjort och att hon vet hur han är. Hon säger "det kommer aldrig bli vi, jag vet. Men jag kan inte hjälpa att tycka om honom." Plötsligt dyker han upp från ingenstans. Jag står och pratar med honom en stund, minns inte riktigt vad jag sa men där fanns meningar som "vi borde nog inte prata med varandra mer."
Plötsligt försvinner han och jag ringer honom. Han svarar och säger att någon sagt åt honom att gå för det var klassfest och han var inte bjuden. Jag frågar vart han är. Busshållsplatsen säger han. Det är en bit dit men jag börjar springa. Det gör ont i fötterna så jag tar av klackaskorna. Springer barfota på asfalten där det ligger snö och is. Jag hittar honom tillslut. Minns inte hela den konversationen heller men där fanns meningar som, "min mamma hade älskat dig". Det kändes lite i hjärtat när han sa sådär. Ända tills han nämner någon Hanna och säger att hon verkar bra.
Jag menar, vem fan är Hanna?
Bländad av farligheter
Flera mil härifrån, det skulle ta en och en halvtimme för att få uppleva en fin februarihelg
Har tänkt lite på pojken som alltid kommer vara ett oavslutat kapitel. Som jag besökte för någon lördag sedan. Han är någonstans bland snön i Alperna nu. Umgås med vänner, trillar i snöbackarna, och äter gott. Det börjar närma sig februari och hans "du är välkommen hit om du vill", finns fortfarande kvar.
Ska jag? Vill jag? Borde jag avstå? Kommer jag börja känna igen?
Det har - om någon månad - gått ett år sedan vi delade samma lakan sist. Jag var rätt förstörd när jag åkte hem. Faktum är att jag var rätt förstörd ett tag efter det.
Skillnaden är att då var jag fylld av allt som har med känslor att göra. Nu har det slutat brinna för honom. Jag har tvekat många gånger. När han givit mig fyllesms, texter som "var har du varit?" "du kan väl höra av dig någon gång så jag vet hur du har det?" "jag saknar allt som har med dig att göra".
Ska jag? Vill jag? Borde jag avstå? Kommer jag börja känna igen?
Det har - om någon månad - gått ett år sedan vi delade samma lakan sist. Jag var rätt förstörd när jag åkte hem. Faktum är att jag var rätt förstörd ett tag efter det.
Skillnaden är att då var jag fylld av allt som har med känslor att göra. Nu har det slutat brinna för honom. Jag har tvekat många gånger. När han givit mig fyllesms, texter som "var har du varit?" "du kan väl höra av dig någon gång så jag vet hur du har det?" "jag saknar allt som har med dig att göra".
Nu är förutsättningarna annorlunda. Jag är tom. Har nästan gått och blivit känslokall på senaste tiden. Han ska resa iväg i fleraflera månader. Det skulle bli en sista helg innan han åker. Ett sista "vi ses" mellan fyra ögon innan han sätter sig i flygstolen. En sista doft av han som jag inte kunde sluta tänka på för ett år sedan, på väldigt länge.
(slutar aldrig förvånas av hennes toner)
Vi kommer aldrig bli som förut
Charmpojken
Får inte börja tänka på honom
Midnatt. Han stryker fingrarna längs mina ben, trycker sina läppar hårt mot mina. Drar mig mot honom och han kramar om mig som ingen annan.
Ska inte börja tänka på honom
Kysser min hals, naken hud, flätar samman mina händer med hans. Sätter på musik som jag trodde att jag bara lyssnade på.
Måste sluta träffa dig och inte prata med dig mer. För annars vet jag precis hur det här kommer sluta.
Ska inte börja tänka på honom
Kysser min hals, naken hud, flätar samman mina händer med hans. Sätter på musik som jag trodde att jag bara lyssnade på.
Måste sluta träffa dig och inte prata med dig mer. För annars vet jag precis hur det här kommer sluta.
Du är trots allt charmpojken.
Det värsta är att jag tror inte det finns någon empati i dig alls. För det är så du fungerar
Sprang på A idag. Vi stod på varsin sida av övergångsstället. När han såg mig vände hela hans kropp bort mot det håll som inte var mitt. Det blev grönt och han kunde inte gömma sig längre. Jag sa ett snabbt hej och gick förbi honom. Han rörde lite på läpparna och log lite halvt.
Det är lite underligt att det är jag som måste springa runt och vara artig och försöka. När det var han som förstörde allt som hade med oss att göra.
Det är lite underligt att det är jag som måste springa runt och vara artig och försöka. När det var han som förstörde allt som hade med oss att göra.
Du vet inte ens en tredjedel
Det spelar nog ingen roll om det alltid kommer vara såhär.
För det är som hon säger. Jag hade aldrig varit den jag är idag utan honom.
Och vi kommer alltid vara något mer. För vi tillåter inget annat.
"den kvällen handla det nog mest om dig"
Vi pratade ganska länge ikväll han och jag. (pojken som alltid kommer vara ett oavslutat kapitel)
Det var lite som förr igen. Evighetspratande som inte kan eller vill ta slut.
Han tyckte att jag skulle åka och hälsa på honom i början av februari. Det skulle bli den sista helgen innan han åker.
Det var lite som förr igen. Evighetspratande som inte kan eller vill ta slut.
Han tyckte att jag skulle åka och hälsa på honom i början av februari. Det skulle bli den sista helgen innan han åker.
Jag vet vart det skulle leda. Men jag vet inte hur det skulle bli sen. Trots att han lämnar.
Mörbruna ögon, pojkparfym, krullligt hår, toastmackor.
Jag skulle kunna få en jättefin februari helg. Men jag undrar om jag är villig att offra lika mycket som jag förlora sist.
Mörbruna ögon, pojkparfym, krullligt hår, toastmackor.
Jag skulle kunna få en jättefin februari helg. Men jag undrar om jag är villig att offra lika mycket som jag förlora sist.
Jag ska skrika tills inget finns kvar längre
Charmpojken var precis som jag misstänkte.
Han skulle kommit hit i lördags. Vi skulle lyssna på hög musik och dela samma lakan.
Fast han drog på fest istället. Har inte hört ett ord från honom.
Han skulle kommit hit i lördags. Vi skulle lyssna på hög musik och dela samma lakan.
Fast han drog på fest istället. Har inte hört ett ord från honom.
Och det är jävligt patetiskt att jag i en sekund tänkte att han kanske hade ändrat på sig.
Oavslutat kapitel
Sitter på en buss någonstans i Småland. På väg hem från min vän tog jag en snabb fika med de finaste ögonen. Egentligen vet jag inte varför jag gjorde det. Kanske för att få ”jag har gått vidare” känslan. De var månader sedan vi sågs. Men trots det kunde jag inte kontrollera min puls. Den kommer kanske aldrig bli så snabb som då. Men den kommer alltid göra mina skratt lite längre, och ögonen lite mer glittriga.
Han reser iväg snart. Det är så det ska vara. Det är så det alltid har varit.
Men trots det avslutar han ändå med ”vi ses”.
(för det blir ju alltid så)
Om ett tag kommer jag förmodligen önska att jag aldrig träffade honom
Han lyssnar på the beatels, stryker sina kläder, och testade att röka bara för han hade sett det i 50-tals filmer.
tänk om det finns någonting bra
Hade fått höra om den här pojken jag skulle träffa att han var farofylld. Tydligen skulle han vara världens charmpojke och hur underbar som helst. Problemet var bara det att han kanske inte stannar. För han går runt och charmar lite för många flickor.
Dock förlitar jag mig inte på första bästa rykte. Jag träffade honom och vi slog ner käglor tillsammans. Jag förlorade med duktigt många poäng och vi skrattade åt min "bowlingstil".
Åkte hem till honom. Pillade i hans mörkbruna hår och han charmade kläderna av mig.
Kyssar, beröring, mer kyssar.
Kyssar, beröring, mer kyssar.
Och varenda flicka tänker säkerligen "men jag kanske ändrar på honom."
Jag får helt enkelt hoppas på att han inte är som dem säger.
Jag får helt enkelt hoppas på att han inte är som dem säger.
Han sa ju trots allt "Vi får ses mer i veckan"
För jag hade världens mest underbara kväll
Lät alkoholen sätta sig överallt. Balansen försvann och tankar släpptes fria. Det här var min kväll och ingen skulle få förstöra den. Vi lät rösterna skrika högre än musiken och vi höjde glasen fler gånger än jag kan räkna.
Noll noll tjugosju ringde jag pojken som alltid kommer vara ett oavslutat kapitel. Vi var nästan kära en gång i tiden. Men det blir aldrig som man vill. Jag sa till honom att jag tyckte om honom och att han skulle komma ihåg mig när han var trettio. Han svara med att han aldrig kommer glömma och att jag inte var den enda som tyckte om.
Noll noll tjugosju ringde jag pojken som alltid kommer vara ett oavslutat kapitel. Vi var nästan kära en gång i tiden. Men det blir aldrig som man vill. Jag sa till honom att jag tyckte om honom och att han skulle komma ihåg mig när han var trettio. Han svara med att han aldrig kommer glömma och att jag inte var den enda som tyckte om.
Någon timme efter tolvslaget begav jag mig iväg för att fortsätta leva farligt. Jag spenderade inte mycket tid där. Men på den lilla tiden hann jag träffa en ny pojke. Han skrattade och när vi kramades utbrast han att jag luktade fruktansvärt gott. Rummet snurra och efter allt för många skratt fick jag kyssa ett par ofantligt mjuka läppar. Jag var tvungen att gå. Han fick några siffror och imorgon ska vi slå ner käglor och förloraren bjuder på choklad.
Flickr
Det brinner i fingrarna på oss
