Om svaret är ensam, vad är då frågan?
Det är lite tomt här, jag vet.
Kanske för att jag är lite tom. Kanske för att det är lite tomt överallt.
Du hade inte tänkt ändra dig nu? Det är faktiskt sommar nästa fredag.
Jag bara undrar. Inte för att jag bryr mig eller så. Inte alls.
Vill inte alls att du ska komma tillbaka.
Kanske för att jag är lite tom. Kanske för att det är lite tomt överallt.
Du hade inte tänkt ändra dig nu? Det är faktiskt sommar nästa fredag.
Jag bara undrar. Inte för att jag bryr mig eller så. Inte alls.
Vill inte alls att du ska komma tillbaka.
Nej. Jag vill ju inte det. Eller hur?
Pour a little salt we were never here
Idag ska jag dansa tills fötterna sviker, huvudet ska få snurra, och ingenting ska få förstöra min kväll.
Det är över nu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig
Det är såhär jag överlever.
Du fick för stor del av mitt liv jag kunde inte andas till slut
Ur dagboken 7/8 -11
För ett år sedan handlade allt om Smålandspojken. Jag har aldrig haft så mycket känslor för någon som jag hade för honom. Nu känns det inte längre. Vad hände? Jag tror nog på det där,
"People doesn't change, feelings do".
"Jag vet inte någonting längre. Jag snurrar mest runt och hoppas i smyg på att han ska komma tillbaka. Super mig full och går runt i vattenpölar mitt i natten och pratar om honom.
Det handlar alltid om honom.
Det har alltid handlat om honom."
För ett år sedan handlade allt om Smålandspojken. Jag har aldrig haft så mycket känslor för någon som jag hade för honom. Nu känns det inte längre. Vad hände? Jag tror nog på det där,
"People doesn't change, feelings do".
Ett sista kapitel
Har bestämt mig för att släppa taget om dig S. Jag vill inte ha någon som kanske inte vill ha mig. Jag vill inte gå runt med tankar som handlar om dig när du väljer att inte välja mig.Vi kanske springer på varandra i framtiden, men vet du vad? Då finns jag inte kvar.
Jag tänker inte springa efter dig, eller vänta på att du ska få tid för den delen. För när man ger hjärtat till någon tar man inte hand om det på sättet du gör.
Vi ses. Fast nej, det gör vi inte alls.
Om jag kunde hade jag nog skrivit såhär till honom
Hej S. Jag saknar dig. Jag saknar vår måndagskväll när vi dansa långt ut på natten. Om jag kunde hade jag stannat där tills de kasta ut mig. Det finns så mycket jag vill ge dig, det ligger och trycker i bröstkorgen på mig, och allt du behöver göra är att säga ja. Men det gör du inte. För du lever vidare med ditt fullspäckade vardagsliv där jag inte får plats. Egentligen vill jag inte begära något av dig, men dina anledningar att det inte kunde bli vi är inte tillräckligt starka för mig, för att jag ska kunna gå vidare med mitt vardagsliv. Det är nog därför jag fortfarande hoppas, eftersom du sa att saker skulle lugna ner sig efter du åkt flak och sprungit runt med vit mössa. För det är en månad dit, och hade du bara bett mig hade jag väntat flera för din skull.
P.s. Kommer du ihåg vad du viskade till mig fredagskvällen du bjöd hem mig till dig? De orden är som tinnitus i mitt huvud.
Det regnade lycka en sen måndagskväll och jag kunde inte sluta dansa
Valborgsmässoafton.
Det vankas festligheter. Jag och några av mina närmsta vänner är iväg och gör staden osäker. Vi åker först neråt i landet för att fira med femton tusen andra människor. Mot kvällen åker vi tillbaka till vår stad och hamnar hos en vän där vi låter alkoholen ta över, och någon timme senare bestämmer jag och E oss för att åka ner till centrum
Vi yrade runt i staden och sjöng för full hals. Vi pratade med människor vi aldrig träffat förut och drack mer alkohol. Plötsligt springer vi på C, hon är ganska borta hon med. Vi står pratar med henne ett tag, men plötsligt ber E mig att vända mig om. Där står S. Han ler lite oskyldigt och han har klätt upp sig. Vit skjorta, väst, kavaj, och fluga. Jag hinner inte reagera förrän jag är som fastklistrad i hans famn. Han frågar ett flertal gånger om jag är okej, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Han försvinner in på en nattklubb med sina vänner. Jag står ostadigt på två ben med ett okontrollerat sjuttonårigt hjärta som också vill in. C ser till att jag och E kommer in på nattklubben där det spelas hög musik och fötterna får ont av all dans.
S och hans vänner börjar dansa med oss. Vi skrattar tills magen viker sig och jag har så fruktansvärt roligt. Jag sitter på ett trappräcke, pojkar bakom försöker dra ner mig men S lägger armen om mig, pussar mig på kinden, tar av sig sin kavaj och lägger den runt mina axlar. Vi fortsätter dansa, jag sträcker händerna i luften och jag har inte varit så lycklig på väldigt länge. Jag och S står och sjunger,
"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja"
Jag inser att allt kommer göra ont i hjärtat när jag vaknat men jag bryr mig inte för det är nu jag lever och ingenting annat spelar någon roll. S vänder sig mot mig, jag rättar till hans fluga, han tar händerna runt nacken och kysser mig. Hjärtat slår dubbelt, musiken, dunkar, och inget av det här får någonsin ta slut.
Hans händer runt min midja, mina händer runt hans axlar. Vi dansar, kysser, och jag vill verkligen inte hem när E plötsligt säger att det är tjugo minuter tills vi måste gå. Jag andas in ytterliggare tjugo minuter lycka och försöker fylla lungorna med så mycket det bara går. S kysser mig en sista gång, jag ger honom kavajen och vi går ut genom dörrarna.
Det vankas festligheter. Jag och några av mina närmsta vänner är iväg och gör staden osäker. Vi åker först neråt i landet för att fira med femton tusen andra människor. Mot kvällen åker vi tillbaka till vår stad och hamnar hos en vän där vi låter alkoholen ta över, och någon timme senare bestämmer jag och E oss för att åka ner till centrum
Vi yrade runt i staden och sjöng för full hals. Vi pratade med människor vi aldrig träffat förut och drack mer alkohol. Plötsligt springer vi på C, hon är ganska borta hon med. Vi står pratar med henne ett tag, men plötsligt ber E mig att vända mig om. Där står S. Han ler lite oskyldigt och han har klätt upp sig. Vit skjorta, väst, kavaj, och fluga. Jag hinner inte reagera förrän jag är som fastklistrad i hans famn. Han frågar ett flertal gånger om jag är okej, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara.
Han försvinner in på en nattklubb med sina vänner. Jag står ostadigt på två ben med ett okontrollerat sjuttonårigt hjärta som också vill in. C ser till att jag och E kommer in på nattklubben där det spelas hög musik och fötterna får ont av all dans.
S och hans vänner börjar dansa med oss. Vi skrattar tills magen viker sig och jag har så fruktansvärt roligt. Jag sitter på ett trappräcke, pojkar bakom försöker dra ner mig men S lägger armen om mig, pussar mig på kinden, tar av sig sin kavaj och lägger den runt mina axlar. Vi fortsätter dansa, jag sträcker händerna i luften och jag har inte varit så lycklig på väldigt länge. Jag och S står och sjunger,
"Ingen sörjer när du dör, ingen ska sakna det du gör, ingen vill veta var du köpt din tröja"
Jag inser att allt kommer göra ont i hjärtat när jag vaknat men jag bryr mig inte för det är nu jag lever och ingenting annat spelar någon roll. S vänder sig mot mig, jag rättar till hans fluga, han tar händerna runt nacken och kysser mig. Hjärtat slår dubbelt, musiken, dunkar, och inget av det här får någonsin ta slut.
Hans händer runt min midja, mina händer runt hans axlar. Vi dansar, kysser, och jag vill verkligen inte hem när E plötsligt säger att det är tjugo minuter tills vi måste gå. Jag andas in ytterliggare tjugo minuter lycka och försöker fylla lungorna med så mycket det bara går. S kysser mig en sista gång, jag ger honom kavajen och vi går ut genom dörrarna.
Jag somnade med musik som fortfarande dunkade i öronen och ett allt för stort leende på läpparna. Jag må ha trillat tillbaka i gamla tankar när det kommer till S, men det gör ingenting, för om jag hade fått hade jag levt om kvällen igen, igen och igen.
