ändrade riktning, ändrade spår, men lyckas alltid komma tillbaka
Vi borde sitta sådär du och jag
I ett träd någonstans där ingen bryr sig
Byta hemligheter och skratta åt våra misstag
Sen tänker vi aldrig säga förlåt, för det lärde du mig.
"säg aldrig förlåt"
Vintern02
Du har din tandborste här, och min mamma tänker köpa påskägg till dig.
Jag börjar bli arg på dig, för att du aldrig är arg. Det har nästan gått 4 månader, och vi har inte bråkat än.
Du kommer hit ibland och fan vad jag älska oss i tisdags. Jag pratade om sommaren vilket är konstigt för jag pratar inte om framtiden, för jag litar inte på den. Det gjorde jag inte när jag berätta för dig heller, fast det sa jag aldrig. Du skulle flippa ut, det gör du varje gång jag säger "om det är vi då" för jag är sån. Realisten som tänker om istället för när.
Fast jag börjar bli osäker om du skulle flippa ut, det känns som att du börjar bli för bekväm. Jag vet knappt vad det innebär egentligen. Är det bra? Dåligt? Spelar ingen roll?
En sak tror jag i alla fall, vi förändras för varje månad som går.
Vi får väl se hur länge du har din tandborste här.
the final chapter
vi har alltid låtsats
Jag tittade ut över läktaren och hurrade med dom andra.
Tydligen stod du bakom och kramade alla som sa grattis.
Du la handen på min axel, jag vände mig om, och plötsligt var du påväg därifrån.
Varför gör du sånt?
fall inte för hårt, du kommer bryta nacken
Idag är jag med någon annan, och jag är jättelycklig med honom men, det känns fan inte som det gjorde tvåtusenelva. Och jag vet att det var "första kärleken", och att det är annorlunda och all den skit dom säger. Det jag mer är orolig över är, borde jag inte känna mig "mer kär" ? Borde jag inte tänka på alla saker vi ska göra under all den tid vi kommer spendera tillsammans? Borde jag inte få dom satans fjärilarna i magen?
För helt ärligt, jag har inte dom, men jag vill ju självklart vara med honom. Vi har det riktigt bra.
Jag tänker inte driva en blogg där jag skriver hur fantastiskt mitt förhållande är och hur underbart det har det. För,
Samtidigt är jag glad över att jag inte är så "kär" som jag var tvåtusenelva, för jag har lovat mig själv att aldrig bli så beroende av någon igen. Jag ser förhållande runt omkring mig och de är så fastbundna av varandra att det kommer slita sönder dom.
when I hide things, they stays hidden
Jag börjar tvivla. Börja leta. Letar efter fel, jag letar alltid efter fel. Jag hittar alltid något. Allt är bra mellan oss. Nästan sådär bra att jag börjar bli uttråkad. Jag spenderade sjutton år och nio månader som singel. Jag tröttnade aldrig riktigt på någon eftersom dom alltid hann lämna. Sen träffa jag någon ny. Eller så dansa jag långt ut på kvällarna och åkte hem med lite för mycket dricka i kroppen.
Rutin. Jag är rädd att vi kommer/håller på att hamna i rutin. Det är såhär det är och såhär kommer det vara. Det kommer inte bli bättre eller sämre. Skillnaden nu är att jag är fast. Det är svårare att ta sig ur ett förhållande än en kille-jag-träffar-men-ingen-vet-vad-vi-är. Jag gillar det stadiet. Jag gillar att bli bjuden på drinkar. Jag gillar att sova i gamla lakan när man sprungit på gamla trasor utanför nattklubben. Jag saknar det där.
Samtidigt tycker jag om det här. Att ha någon som vill ha en nästan dubbelt så mycket. Att somna i hans armar och vakna upp ett "har du sovit gott" med en puss på pannan.
Jag bara. Jag vet inte.
för du lägger inte dina händer på vilka axlar som helst
Så konstig du blev när din polare frågade om honom, lika konstig som jag blir när någon pratar om henne.
Synd att vi måste stå ut med det där varje dag bara.
