och vi satt på gräset som växte i takt med himlen
Hon hade klarat sig bra, kanske lite för bra. Träffat pojkar som hon skrattat med, hon fällde någon tår då och då. Men aldrig likt våren tvåtusenelva. Hon skulle aldrig komma någon så nära igen. Tittade runt omkring sig, hur kunde dom?
Tills en dag, då H dök upp och såg rakt igenom henne.
I mitten av allt och ingenting
För när jag satt i bilen och körde långt söderut tänkte jag, att jag kanske träffade honom, och är så lycklig som jag är. För att jag ska kunna hantera en katastrof.
Så vilken blir det, hjärtfel eller skilsmässa? Kanske båda och.
Sjutton
Vi var förlorare den kvällen,
tappra som få på bara sjutton år.
Jag minns hur vi skratta, dansa, och trodde att vi visste så mycket.
Unga, naiva.
Det har inte gått lång tid sen dess. Så jag antar att vi inte vet mycket mer nu.
Fast det är precis vad vi tror. Att vi vet så mycket. Vad vi tycker, vad vi känner, och vad vi vill.
Vi var förlorare den kvällen, och det kommer vi vara flera gånger.
People help the people
För om du lämnar mig så kommer jag bryta ihop, skrika, och vara allt annat än vad jag är nu.
Jag kan få ont i magen när vi bråkar på skoj, för att jag är rädd att det någon gång kommer vara på riktigt. De säger att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. Fast jag vet, och jag vill aldrig förlora dig.
