Han sa att han inte lagade mat särskilt bra. Trots det lyckades han göra spaghetti med köttbullar. Han visade gamla skolfoton, jag skrattade lite högre och han besegrade mig i tv spel. Han kysste mina läppar, min hals, varenda kota på min rygg, strök sina fingrar längs axlar, armar. Jag rös. Framförallt när han viska,

"Du är underbar, jag har inte träffat en sån fin person som du på väldigt länge."

Jag ringde x igår. (pojken som känner mer än vad jag gör). Berättade för honom att det inte kan bli någonting mellan oss. Sa att jag var ledsen och bad om ursäkt ifall jag gett honom förhoppningar. Han tog det bra. Eller så spelade han bara. Det hade jag gjort. Jag kan helt enkelt inte gå bakom ryggen på S längre. Även om det kanske inte blir något mellan oss heller känns det fel. För om han hade gjort likadant mot mig hade jag slått nävarna i väggen.

(egentligen är jag jätte rädd för att börja känna någonting för honom på riktigt. Jag klarar mig bra ensam, och det sista jag vill är att det ska sluta som det gjort de senaste gångerna.)

Patetiskt.

Lördagskväll. Det är hög musik och glas efter glas hälls upp. J är där. Vi byter blickar som säger mer än jag kan sätta ord på. Min nära vän E är där. Hon har under kvällen gjort allt för att jag inte ska sova över hos honom. Efter någon timme pratar vi inte lika mycket längre, och jag ser att han umgås med flickor jag inte kan namnet på. En pojke jag umgicks med för någon helg sedan kommer in genom dörren. (låt oss kalla honom för x)  Han har skrivit meddelanden under veckan men jag har hela tiden känt att han och jag inte är riktigt rätt. Men emellanåt vet jag inte.

Det är mycket folk och jag råkar börja prata med en pojke vid namn S. Han har kort hår, vit skjorta och bär fluga. Vi börjar prata om allt. Jag berättar om gamla musikband, födelsedagar, mellannamn. Han berättar om filmer, vänners uppföranden, och framtidsambitioner. Han skriver komplimanger på handen och jag skrattar för mig själv. Av någon anledning är O vid min sida vart jag än går (en pojke som jag skrev om i inlägg "sjutton"), han kramas, ber mig sitta i hans knä och letar upp mig när jag inte är där.

Jag märker att x börjar bli ganska berusad. Han lägger handen över min axel och säger lite högre till sin vän att jag är underbar. Han letar efter mina läppar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag fortsätter prata med S, vi skrattar, har roligt, och berättar historier. När jag håller på att gå därifrån ropar han på mig och jag vänder mig om. Innan jag hunnit tänka har han slagit händerna runt huvudet och kysser mig. En kyss leder till flera och jag får ont i magen när jag upptäcker att x har sett alltihop. 

E säger att vi måste gå och jag börjar leta efter min väska. O vill kramas, S försöker kyssa mig och säger att han aldrig träffat en sån mysig tjej som mig på länge , x är arg och vill knappt titta på mig, och jag undrar om J lagt märke till allt. Innan jag går kramar jag om x. Han tittar inte ens på mig. Jag går iväg från allt drama och känner hur det snurrar. Kan inte andas i takt längre.

Bland täcken och lakan ligger jag och får arga, känsliga meddelanden från x. Han skriver att han tycker om mig, att han är jätte ledsen och besviken på mig, men att han inte kan sluta tänka på mig. Till slut vill han inte prata längre, och idag skrev han att trots det som hänt, vill han inte sluta träffa mig. Sedan får jag meddelande från S, han vill träffas flera gånger och försöker bjuda ut mig.

Hur blev det såhär?

Därför kan vår relation inte gå längre än såhär.

För flera veckor sedan skrev en pojke okända siffor i min hand en sen lördagskväll.
Han berätta att känslor inte var något för honom. Det var år sedan han blev kär och sa att han inte kunde bli det igen.