Egentligen skulle jag vilja säga "jag är så över honom att jag kan skratta åt det hela"
Men det kan jag inte.
För det är inte normalt att man blir tyst och tårar rinner ner för kinden när någon frågar "hur går det med honom?"
När hans namn kommer på tal och hjärtat hoppar över ett slag samtidigt som destruktiva tankar svämmar över.
Man vaknar på morgonen och inser att man har drömt om honom igen. Fast det är inte samma drömmar som för en månad sen. Det är drömmar där han står och skrattar åt mig. Där jag jagar honom och han bara går därifrån. Då han dyker upp med henne och visar att han aldrig tyckte om mig.