Gå du din väg, jag springer inte efter längre



Du S, minns du när du sa "det var några jävla skor du hade på dig"?
Idag köpte jag ett par likadana, för jag har slitit ut dem andra.

Allt blir bra till slut, och är det inte bra, då vet vi att det inte är slut



Saken är den att jag vet inte om det är honom jag saknar, det är nog mer någon.
Jag vet att han var skit rakt igenom, det var han verkligen. Men ibland, vid vissa tillfällen, höll han min hand och lagade mat till mig, kramade om mig och viskade fina saker. Ingen har någonsin gjort så mot mig förut och det är förmodligen därför jag fortfarande håller kvar vid honom. En dag kommer jag förmodligen springa på en pojke som inte avbokar fem gånger i rad, som väljer att prioritera mig istället för att släppa taget och ta för givet att jag alltid står kvar, som säger "jag vill träffa dig idag, imorgon, och varje dag efter det" istället för "jag har tappat suget för ikväll". Allt vi kan göra är att vänta, vänta på att han ska dyka upp. Eftersom väntan den senaste tiden har blivit min bästa vän borde det inte vara något problem. Men det är precis vad det är.
 
För tills han dyker upp kommer du ha skitstöveln fastklistrad i huvudet.

Don't believe the things you tell yourself at night. You are your own worst enemy

Juli månad ska bli bra.
Det har jag bestämt.

I think I'd miss you even if we'd ever met












Ditt hjärta rusar förbereder terrordåd

Har ni varit med om det där?
Dagarna tonas ut och tankar som "det börjar bli bättre nu" åker förbi.
Det är inte lika tungt att andas längre och ibland tittar man åt andra håll.
Men plötsligt börjar du tänka på första gången ni träffades, kvällen när han la sin kavaj över dina axlar och pussade dig på kinden, när han presentera sig för sina vänner, och då han berätta för dig hur underbar du är.
I panik försöker du förstå vart det gick fel och varför du inte dök upp den där kvällen, eller bara det att du inte kämpade lite till när han väl pratade med dig.

Don't keep her waiting just because you know she will



Det har gått över två veckor, och du säger fortfarande ingenting. 
12 textmeddelanden, och du har ignorerat varenda ett.
Försöker verkligen släppa taget om dig nu, men det är svårt när
du i drömmar säger åt mig att hålla kvar.

If they don't chase you when you're walking. Keep walking

Pappa: Tänk en dag när du träffar någon riktigt bra, någon som du verkligen tycker om, som du kommer förändras.
Jag: Jo jag vet, jag kommer förstöras inifrån och ut.

För det är ju så.

Har du någonsin funderat på varför du reagera som du gjorde? För det har jag


Idag skickade jag mina sista bokstäver till honom, därefter raderade jag allt. 
Igår knöt jag mina nävar, imorgon slår jag dom i väggen.
Förra veckan var ett helvete, nästa kommer bli värre.
De senaste dagarna har jag lagt alla korten på bordet, för nu är jag all in.

Jag tyckte om när du kysste varenda kota på min rygg


För jag pratar med någon som inte pratar med mig, och jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre.
Jag ser dig överallt, men du finns ingenstans. 
Det är torsdagskväll och det har gått över en vecka.
Jag vet inte om du läser vad jag skriver, om du bryr dig, om du ens tänker på mig alls.
Jag vet ingenting. Förutom att du inte vill prata med mig.

Fan.

Sluta aldrig bära fluga, du har fått mig att bli kär i det

Jag är så rädd
Jag är så ledsen
Jag är så sårbar
Drömde inatt att allting löste sig, men när jag vakna insåg jag att det inte alls var så.

Och du säger fortfarande ingenting alls.

Aldrig börja om igen

Det är för mycket på en gång. Du darrar så mycket att tänderna börjar skaka. Det gör ont i bröstet och det skriker i huvudet.  Ord på ord på ord, alla dessa bokstäver gör skavsår och de vill inte läka. Du försöker sova, vaknar hundratjugo minuter senare och märker att du fortfarande darrar. Ett misstag, som inte ens är ett misstag utan ett stort jävla missförstånd. Ingen hör dig, ingen vill höra vad du har att säga.

Och du fick inte ens förklara dig. Är det här det bästa livet hade att ge?

Funny how we try to move and at the same time, hold on

Jag vill bli liten igen, för då var all kärlek på låtsas och ingenting gjorde ont.

A.

Minns ni A? Pojken som skrev (jag tycker om dig) och som delade samma nittiosäng med mig?
Han hörde av sig för några dagar sedan och ville att vi skulle fika. 
I fredags satt vi på ett café i över etthundraåttio minuter, det kändes lite som förr emellanåt.
Men saken är den att vår fika fick mig att inse att jag aldrig skulle vilja ha honom igen, att där inte finns en liten känsla inom mig som brinner för honom, ingenting. 

Fast jag tyckte ändå väldigt mycket om vår fika. Att man kan träffa pojkar som hjärtat en gång slog lite extra för. Varför ska man behöva bete sig som främlingar med gamla minnen bara för att det inte finns ett "vi" längre?

RSS 2.0