Så var vi tillbaka till charmpojken ännu en gång

Hade tagit bort hans telefonnummer.
Plötsligt skickas bokstäver från okända siffror. Jag förstod direkt att det var från honom.

I lördags spendera jag drygt tre timmar hos honom. Vi hade bestämt att vi skulle börja skriva manus till en film. Han sprang runt i rummet "såhär kan vi göra. Om det först är fokus här, sen förflyttar sig bilden dit. Och du! Sen gör vi såhär." Vi skrattade åt det vi skrev med 60-tals musik i bakgrunden. Jag tog fram godis och efter ett tag slängde han iväg påsen, "nej, nu äter vi inte mer." Tio minuter senare frågade jag försiktigt "vill du ha mer godis?" och vi fortsatte äta blårosa flaskor, polkagrisar, och choklad.

Vi upptäckte gamla svartvita filmer som stod i bokhyllan och fastnade för en. 
"Ska vi titta lite och se vad det är för något?" Jag instämde och vi bädda ner oss i hans soffa. Och jag förstår inte hur det kunde gå från okända siffror till hejdlöst hångel. Naken hud, kyssar. Det fanns ingen återvändo längre.
"Förlåt. Det var verkligen inte meningen att det skulle bli sådär." ursäktade han sig.


(tror det bara är vi som lyssnar på sånthär)


Åker iväg till Rom i fem dagar. Jag ska slänga mynt i kärleksfontänen och äta glass tills jag får ont i magen.

Kommentarer
Postat av: melodramatisk.

men åh, vad underbart det låter! alltihop.

Postat av: F

oj, jag vet känslan.

Och jag och mitt ex brukar lysnna på sådan musik.

Man blir lite glad i kroppen.

2012-02-20 @ 07:23:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0