den franska pojken

Jag har träffat en ny pojke. Eller sanningen är att jag har träffat honom ett tag nu. Jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit om honom, men här kommer lite kärlek.

Han har blont kort hår och är från La France. Han öppnar dörrar och när jag sitter i hans famn i hans skrivbordsstol lyfter han mig till sängen. Idag skulle han göra allt jag sa, bara för att den stackars pojken förlorat ett vad. "Du kan räkna med att frukost på sängen kommer finnas med" sa jag någon dag innan. 
När han kom hit igår hade han en påse med hemligheter med sig som jag inte fick titta i. Han la in sakerna i kylen och den fick jag inte heller öppna.

Imorse steg han upp och började göra frukost. Det jag från början hade tänkt mig var min yoghurt med cornflakes i men det hade inte han. Efter sextio minuter kom han tillbaka med ett stort glas juice och ett glas yoghurt. Därefter kom det en tallrik med världens största pannkakor med grädde, jordgubbar och smält samt riven choklad på. Där hade han stått, i mitt kök, där han inte visste var någonting fanns, och gjort världens finaste frukost till mig. 
 
(och det är lite hemskt att jag i lördags svarade "jag vet inte" på hans "vad är vi" fråga. För jag är ju som jag är, letar fel, och när saker väl börjar bli seriösa så är jag inte lika säker längre. Förutom när det kommer till alla de idioter jag träffat, de har jag alltid velat ha. Men det här en riktigt fin kille, som säger "du förtjänar det bästa" och som håller om en hela natten. Ändå är jag osäker, för jag vill egentligen vara själv.Vad är det för fel på mig?)

Kommentarer
Postat av: f

han låter som den där killen man fantiserar om men som man tror inte existerar. eller så tror man att han finns men att han aldrig kommer kunna tycka om en. eller så tror man att man aldrig kommer träffa honom. men om man väl träffar honom, och om han tycker om en, så är det självklart fantastiskt. men man ska inte vara med någon om man egentligen vill vara ensam. oavsett hur fin han är.

Svar: Jag håller med dig, i varenda ord du skriver.Och jag vet inte hur många gånger jag läst din sista mening.. Den har verkligen satt sig.
None None

2012-11-14 @ 23:14:36
URL: http://furtive.blogg.se
Postat av: Din halva (FENDRA)

Hjärtat. My oh my vad det pirrar i magen av att läsa det här. Är du medveten om hur lyckligt lottad du är unga dam? Jag är så himla-in-i-helvetes-jäkla-sjukt-mycket-insane-dansandes-på-ett-bord-med-en-apa-lycklig för din skull!

Men jag vet mycket väl om hur det känns. Hur läskigt det blir när allt helt plötsligt blir sjukt seriöst. Hur ska man göra? Varför känns det fel trots att det egentligen är perfekt? Var hittar jag svar när jag inte förstår frågan? Kära du, det är okej att känna. Det är okej att tveka. Hundra gånger om. Men om det känns bra när du tänker på honom den första tusendelssekunden innan du börjar tänka på vad som kan gå fel så ser jag bara en väg.

Tar man en chans så kommer man trots allt närmare svaret.

Svar: Jag vet... Jag är oerhört lyckligt lottad. Det kanske finns karma trots allt, både bra och dålig.
Tack för din förståelse, jag har tänkt alla de frågor du skrev ungefär tusen gånger. Känns det som i alla fall. Jag ska tänka på vad du har sagt, innan jag tänker på vad som kan gå fel.

I love you my friend.
None None

2012-11-14 @ 23:56:36
Postat av: B

Min erfarenhet är att verkar det för bra för att vara sant så är det det, men ärligt talat så vet jag ingen som förtjänar det bästa mer än du. Chansa men håll i ditt hjärta. Han blev godkänd hos mig.

Svar: Jag önskar innerligt att du inte hade den erfarenheten. Det ska jag, (och det glädjer mig att du godkände honom).
None None

2012-11-15 @ 10:24:36
Postat av: Hilda

Hur känns det i magen?

Svar: Åh. Jag tror jag rös till när jag läste det här. För jag vet precis vad du menar, och helt ärligt, så känns det nog inte så jätte dåligt.
None None

2012-11-15 @ 22:12:11
URL: http://klingandeskratt.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0