Jag minns för ett och ett halvt år sedan. Så avundsjukt jag var på henne.Hon som på något vis lyckats få min första kärlek att kära ner sig i henne. Förvisso var de inte tillsammans längre och det hade bara hållt en månad. Men ibland kunde han prata om henne som jag pratade om honom. Jag minns när jag såg en gammal bild på dem. Sättet han tittade på henne.. Jag avskydde det något fruktansvärt.

Nu är jag inte avundsjuk på henne längre. För idag har hon inte den kontakten med honom som jag har. Vi skriver fortfarande meddelanden till varandra medan dem talas vid någon gång per år. Om fem år kanske han och jag sitter och skrattar i samma lägenhet medan dem förblir främlingar med minnen.