Du har din tandborste här, och min mamma tänker köpa påskägg till dig.
Jag börjar bli arg på dig, för att du aldrig är arg. Det har nästan gått 4 månader, och vi har inte bråkat än.

Du kommer hit ibland och fan vad jag älska oss i tisdags. Jag pratade om sommaren vilket är konstigt för jag pratar inte om framtiden, för jag litar inte på den. Det gjorde jag inte när jag berätta för dig heller, fast det sa jag aldrig. Du skulle flippa ut, det gör du varje gång jag säger "om det är vi då" för jag är sån. Realisten som tänker om istället för när.

Fast jag börjar bli osäker om du skulle flippa ut, det känns som att du börjar bli för bekväm. Jag vet knappt vad det innebär egentligen. Är det bra? Dåligt? Spelar ingen roll?
En sak tror jag i alla fall, vi förändras för varje månad som går.
Vi får väl se hur länge du har din tandborste här.