Hon berätta för mig att hon är lycklig nu, och det är något som ligger mig varmt om hjärtat. För när hon är lycklig mår jag ungefär femhundratjugosju gånger bättre.

Plötsligt satt vi i ett rum och vaktade någon som fått i sig lite för mycket alkohol. Jag ställde ett trettiotal frågor och du ville alltid ha en ny. Jag minns så väl när du berättade att du gillade schlagermusik. Inombords utbrast jag i skratt och tänkte "vem fan lyssnar på schlagermusik nuförtiden?". 

Strax därpå stod vi på dansgolvet och dansa bugg? Det enda buggstegen jag kunde var när pappa och jag tramsat under tiden vi städat till gammal schlagermusik. Men på något vis lyckades jag lägga fötterna i rätt ordning och vi dansade igenom hela låten. Vi speglades i de stora fönsterna och jag minns hur roligt jag hade.

När jag var på väg till tåget springandes skickade du bokstäver som "Snälla kom tillbaka. Kan du inte vända om? Jag vill att du ska vara här. Vänd snälla, jag ser till att du kommer hem."

Och nu, flera veckor senare, är det jag som lyssnar på schlagermusik och tänker "kom tillbaka, jag vill att du ska vara här, jag ser till att vi hittar tiden vi egentligen inte har råd med."

Det är måndagskväll och även skolfest. Jag dricker glas efter glas och inser ganska fort att det börjar snurra i huvudet. Känslor väller över och huvudet hinner inte tänka efter. Det har gått över en vecka sedan S hört av sig och utan att tänka skickar jag bokstäver till honom. Jag får inget svar. Blir frustrerad och vet inte vad jag ska ta mig till. Allt slutar med att jag sitter och storgråter en hel bussfärd hem i famnen på en väldigt fin vän. Förstår inte hur alla tårar egentligen fick plats. Eller varför jag grät överhuvudtaget?

Såg världens finaste film på bioduken igår. Det är ganska otroligt att man aldrig kan sluta tröttna på en film man sett lite för många gånger. Att tårar fortfarande trillar ner längs kinden när de i slutet inte får varandra.

Efter matchen går han bara iväg. På andra sidan fotbollsplanen står jag och undrar vart jag ska ta vägen. Han försvinner in i omklädningrummet och jag får vänta ytterligare trettio minuter.
När jag nästan fryst till is kommer han ut. Frågar om jag fryser, därefter utbrister han,
"det var några jävla skor du hade på dig" Jag står still, får inte fram ett ord. Någon sekund senare frågar han,
"hur tar du dig hem?" Jag får inte fram ett ord. Försöker förstår om han är seriös eller inte. Det slutar med att han och hans vänner kör mig till stan. Han släpper av mig. Kysser mig och föreslår att vi borde hitta på något nästa dag.
Sedan går han ut med sina vänner och super ner sig.

Tror ni han hört av sig? Nej.

(och det är synd, jag som nyss börjat tycka om honom)

Han sa att han inte lagade mat särskilt bra. Trots det lyckades han göra spaghetti med köttbullar. Han visade gamla skolfoton, jag skrattade lite högre och han besegrade mig i tv spel. Han kysste mina läppar, min hals, varenda kota på min rygg, strök sina fingrar längs axlar, armar. Jag rös. Framförallt när han viska,

"Du är underbar, jag har inte träffat en sån fin person som du på väldigt länge."

Jag ringde x igår. (pojken som känner mer än vad jag gör). Berättade för honom att det inte kan bli någonting mellan oss. Sa att jag var ledsen och bad om ursäkt ifall jag gett honom förhoppningar. Han tog det bra. Eller så spelade han bara. Det hade jag gjort. Jag kan helt enkelt inte gå bakom ryggen på S längre. Även om det kanske inte blir något mellan oss heller känns det fel. För om han hade gjort likadant mot mig hade jag slått nävarna i väggen.

(egentligen är jag jätte rädd för att börja känna någonting för honom på riktigt. Jag klarar mig bra ensam, och det sista jag vill är att det ska sluta som det gjort de senaste gångerna.)

Patetiskt.

Lördagskväll. Det är hög musik och glas efter glas hälls upp. J är där. Vi byter blickar som säger mer än jag kan sätta ord på. Min nära vän E är där. Hon har under kvällen gjort allt för att jag inte ska sova över hos honom. Efter någon timme pratar vi inte lika mycket längre, och jag ser att han umgås med flickor jag inte kan namnet på. En pojke jag umgicks med för någon helg sedan kommer in genom dörren. (låt oss kalla honom för x)  Han har skrivit meddelanden under veckan men jag har hela tiden känt att han och jag inte är riktigt rätt. Men emellanåt vet jag inte.

Det är mycket folk och jag råkar börja prata med en pojke vid namn S. Han har kort hår, vit skjorta och bär fluga. Vi börjar prata om allt. Jag berättar om gamla musikband, födelsedagar, mellannamn. Han berättar om filmer, vänners uppföranden, och framtidsambitioner. Han skriver komplimanger på handen och jag skrattar för mig själv. Av någon anledning är O vid min sida vart jag än går (en pojke som jag skrev om i inlägg "sjutton"), han kramas, ber mig sitta i hans knä och letar upp mig när jag inte är där.

Jag märker att x börjar bli ganska berusad. Han lägger handen över min axel och säger lite högre till sin vän att jag är underbar. Han letar efter mina läppar och jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag fortsätter prata med S, vi skrattar, har roligt, och berättar historier. När jag håller på att gå därifrån ropar han på mig och jag vänder mig om. Innan jag hunnit tänka har han slagit händerna runt huvudet och kysser mig. En kyss leder till flera och jag får ont i magen när jag upptäcker att x har sett alltihop. 

E säger att vi måste gå och jag börjar leta efter min väska. O vill kramas, S försöker kyssa mig och säger att han aldrig träffat en sån mysig tjej som mig på länge , x är arg och vill knappt titta på mig, och jag undrar om J lagt märke till allt. Innan jag går kramar jag om x. Han tittar inte ens på mig. Jag går iväg från allt drama och känner hur det snurrar. Kan inte andas i takt längre.

Bland täcken och lakan ligger jag och får arga, känsliga meddelanden från x. Han skriver att han tycker om mig, att han är jätte ledsen och besviken på mig, men att han inte kan sluta tänka på mig. Till slut vill han inte prata längre, och idag skrev han att trots det som hänt, vill han inte sluta träffa mig. Sedan får jag meddelande från S, han vill träffas flera gånger och försöker bjuda ut mig.

Hur blev det såhär?

Därför kan vår relation inte gå längre än såhär.

För flera veckor sedan skrev en pojke okända siffor i min hand en sen lördagskväll.
Han berätta att känslor inte var något för honom. Det var år sedan han blev kär och sa att han inte kunde bli det igen.